Överlevnadshandbok

Livets överlevnadshandbok - Filosofi från ett livsbegränsat perspektiv

Alla människor söker, alla människor suktar och alla människor längtar. Till det goda livet, då de finner perfektion och sin inre frid. Nirvana är här och här ska den finnas.

Det goda livet genom en homosapiens ögon kan ses som något vackert eller något mål som är omöjligt att nå. Allt kan ses från olika perspektiv beroende på vilken slags individ homosepian är. För i vårat samhälle består inte alla personer av samma klasser, honorna, hanarna, ungarna och de äldre. Arbetsklassen är större när vi pratar om skillnaderna mellan individerna inom samhällets gränser. Man kan vara en god affärsman i kostnad av ett fatalt psyke då karriären står före ens fysiska och psykiska livsstil. Stressen kanske sitter hårdare än vad den höga lönen är värd och därför kan hans liv inte definieras som ett gott liv ur en människas perspektiv. Hårt arbete gör en stor skillnad när man ska överleva i vårt konsumtionssamhälle. Men kan vi verkligen släppa våra livsgrunder för att nå en bättre psykisk förståelse för vårat eget bästa.

Den goda men kanske misslyckade arbetsindividen kanske vet hur man tar hand om sig fysisk och psykisk men kommer alltid sakna det ljuva livet som glamouren ger. Utan pengar är möjligheterna till att uppfylla sina drömmar en längre väg än för den samhällslyckade. Med pengar får man glädje, makt och kontroll var en låttext av Markolio som kanske kan förklara hur det fungerar i samhället. Frågan kommer dock om man blir glad av detta liv, till slut kommer glamouren släppa och bli lika tråkigt som att leva i ett vakuum. När vi ändå har glädjen av att kunna lätta på det hela och att se dessa små partiklar som skapar under i våra liv går vi långsamt framåt med en optimistiskt anda. Det gäller väl helt enkelt att leva i nuet och strunta i framtiden, utan begränsningar kan man nå dit individen kallar ett det goda livet. Ett omöjligt mål i denna storstadsdjungel som skapats efter urbaniseringen.

Då kommer även frågan om hur vi ska nå detta liv, finns det några genvägar eller finns det bara en långsam och trög simpel väg. Inom mina vägar söker jag efter detta ultimatum genom att försöka göra det som är rätt i varje situation jag konfronteras av. Kanske kommer jag få gåvan av kärlek när jag avklarat tillräckligt många gärningar som samhället förespråkar för mig. Utmaningarna som får mig att spy och tvivla till min existens när pressen tynger ner min kropp. I dessa tillfällen försöker jag lätta på trycket och tänka på vad jag borde göra, analysera problemet, fundera på en lösning och hoppas på ett gott resultat. Dessvärre når jag inte dessa resultat i cirka 50% av mina handlingar som får en att undra om ens handlingar är värda att ifrågasättas. Vad man än gör så kommer resultatet bli överraskande jämfört med ens förväntningar, kanske så borde man bara ta det som det är och inte bry sig om framtiden överhuvudtaget.

Därför väljer jag att inte söka efter detta goda liv, jag vill ha kunskapen om hur framtiden ska vara och fakta som hjälper mig genom livet. Dessa tankar har även chansen att gå i arv genom generationer av människor för att sedan kanske nå sin storhetstid. Levde verkligen Einstein i en värld som lät honom göra som han ville? När han blev konfronterad av en massa skeptiker under hans forskning. Det var ingen barnlek. Han såg dock antagligen framåt och gav aldrig upp i hans färd mot berömmelse och död då hans forskning förändrade livet för framtidens människor. Kanske når man en ståndpunkt då man känner sig stolt över vad man har åstadkommit under sin livstid på den betydelselösa planet vi lever i. Det som faktiskt låter fantastisk är troligen den svåraste uppgiften vi någonsin kommer konfrontera i våra liv som lågstående människor i ett korrumperat samhälle. För världen kommer aldrig bli renade från de bättre lottade människornas tryck och position i ett nuvarande klassamhälle. Jag kan dock vara lottad över hur jag levt mitt liv från ett annat perspektiv. Jag kanske inte har en stor social status i våran värld, men i mina närmaste kretsar betyder jag mer än dessa plastmänniskor med sina förrådande vänner. Godhet och säkerhet är ju trots allt nyckeln till det goda livet, som vi aldrig kommer uppleva...

Detta eviga sökande, alla tragiska människor som aldrig kommer att finna något gott liv. Visst är det synd om dem, rena rama olyckan, men... skulle dessa individer kunna hitta lyckan om vi gav dem vissa ''levnadsregler''?

För att uppnå det goda livet bör man följa pandarismens grunder som är bredare än vad man kan tro. Dess bredda perspektiv kommer få människor att tänka på varje handling de gör för att skapa ett bra samhälle med godtrogna personer. Även fast det kan låsa drömmar åt när man följer dess lagar genom professionalitet och stabilitet framför rättigheter till alla människor. Om du ens ska leva det så kallade goda livet måste man vara redo att offra en del av livet för att framställa någonting bättre. Livet består ändå mestadels av handlingar och slumpmässigt aktioner som du inte kan kontrollera över, så därför måste du lära dig anpassa livet efter detta. Vi kan inte leva i ett konservativt skal utan förändring då vi kommer försvinna genom tiden i denna takt. När du lär dig anpassa dig till samhällets hårda miljö gällande stress och olyckor så kommer du någon gång tänka att det var värt det. Att allt jobb, allt krångel och allt det där som du hatade lyckades skapa, något lyckat och komplett. Dessa kunskaper kommer dock bara från studier och upplevelser genom livet och därför är du beroende av att gå en utbildning i skolan, gymnasiet eller högre studiekomplex.

Genom egna erfarenheter kan jag dock säga att orättvisorna i samhället även representeras i den minimala miljön som kallas skolan. Mobbningen liknar gatuvåldet och den kriminella banan i samhället, den orättvisa behandlingen gällande betygen elever emellan är en symbol för arbetslivets behandlingar av kontakter och särbehandlingen av okända. Då kommer även frågan om hur vi alla ska lösa en sådan uppgift. Vi måste kanske ta orättvisorna i våra egna händer för att lösa kriserna vi finner i våran naturliga miljö. Alla handlingar ger konsekvenser som förbättrar eller försämrar våra förutsättningar för problemet i framtiden. Därav kan en våldsam handling leda till att missdådaren får mer respekt

Det finns inga fria val i livet vi människor lever i. Allt är påverkade av begränsningarna och trycket från samhället vi lever i under våran livstid. Du kanske har kontroll över små val i livet, vare sig det gäller yrken eller utbildning så kommer du att kontrollera majoriteten av ditt val. Dessvärre har samhällets tryck påverkat dig tillräckligt mycket för att tvinga dig till något du aldrig visste innan. Likaså hur Evan från ''The butterfly effect'' förändrade ens vyer under hans handlingar i hopp om att skapa en perfekt värld utan orättvisor. Utifrån erfarenheterna av tidsresorna han gjorde under hans misslyckande av att skapa rättvisa valde han även den fria viljan för att dö innan födseln, för att skapa en värld utan honom. Därav var inte hans första liv förutbestämt pga av dess handlingar och oförutsedda situationer hans vilja gav under hans medvetande.



Alltid denna känsla... alltid denna oro och aldrig denna lycka. Ingen är perfekt men skulle vi kunna bli det om vi saknade '' ångest''.

Vad är egentligen ångest ur varje persons ögon? Varje individ har ju erfarit olika upplevelser genom sitt liv liv och känner därför ångest i olika slags situationer. Sammanfattat är det ändå oftast situationerna som har påverkat känslorna för personer som till slut skapat den ångesten vi känner. Vare sig det gäller ångest pga valen man har gjort, hur ens känslor har förstört varenda situation man har varit med om eller hur individer har stört en genom livet man levt. Varför man inte stannade i den säkra miljön man borde levt, kanske med någon som man älskar, eller hos någon som skulle försäkra dig en bättre framtid. Dock kan vi inte ångra valen vi har gjort genom livet, varje beståndsdel av livets långa väg skapar framtiden som vårat medvetande lever i.

Ångestkänslor är ting vi nästintill aldrig kommer kunna ta på ett gott sätt, dessa val vi gjort, de vi ångrade och som vi kunde klarat mycket bättre. Varför just dessa minnen påverkar oss starkast är även en god fråga som vi inte direkt kan ifrågasätta oss. Kanske kan vi med dessa minnen bli starkare för att lära oss av våra värdefulla misstag genom livet. För allt som någon gång har skadat oss, gör oss starkare i slutändan. Någon dag kommer vi använda kunskapen vi lärde oss för att faktiskt göra nytta och glädja oss själva. Fastän minnet aldrig kommer kunna betala för misstaget vi gjorde måste vi finna dessa små ting i livet som skapar vårat goda liv, små ting fixar en stor lycka.

Ur novellen Muren följde jag därför tankarna från en existentialistisk synvinkel och tog några exempel ur ångest från denna text skriven av Sartres, en av pionjärerna inom existentialism.

Under fångenskapen av den fascistiska regeringen försöker Pablo behålla sitt lugn under hela tiden, han vet att han helt enkelt existerar, därför har han samma kännedom att om han dör så gör det ingen skillnad. Det finns ändå personer som är viktigare för Spaniens framtida samhälle och dess människor. Han undergår dock förändring under slutet av sin levnadstid, dess desperation som kryper in långsamt men som kommer i små delar. Dess skadeglädje kommer dock upp mot slutet av novellen när hans liv sparas av en ren slump av livet.

Sartre var en existentialistisk och trodde på att människans fria vilja gav oss oändligt med möjligheter. Att huvudpersonen dessutom håller sig till sin tanke genom hela händelsen bevisar att han inte påverkades av någon annan individ i hans miljö. Filosofen ville därför bevisa att människans fria vilja kan skapa dessa handlingar som ses oundvikliga. Ungefär som dessa eviga situationer som helt enkelt förundrar oss, '' varför hälsade personen mig på mig, jag känner inte ens honom '', situationer som får oss att tro på människor. Lite som om slumpen och det determinerade kombinerades för skapa en händelse vi aldrig kunna räkna ut. Kan det vara så att vissa misstag även leder till något gott och tvärtemot gällande den goda handlingen.

Vad är egentligen rättvisa? Finns det ens rättvisa? Det är frågor som vi nu ska ifrågasatte inom denna del av överlevnadsboken. Vi kan först använda exemplet en situation ur en normal samhällssituation. Det handlar om vänskapen mellan två barndomsvänner och hur man ska behandla sina medmänniskor man faktiskt lever i.

Deras relation är lika smärtsam som jag en sorg när jag läste hur Åsa verkligen använde Kerstin som ett verktyg och inte som en vän. Om detta skulle vara rättvisa skulle slavdrivarna vara helt perfekta i vårat samhälle som drivs av drivande personer som bara vill använda andra till sitt eget bruk. Om hon skulle vara en vän av Kerstin skulle hon sluta med dessa idiotiska metoder och faktiskt låta henne bestämma ibland och att tänka på sitt ansvar som människa. Kanske har Åsas relation med Kerstin utvecklas genom åren som en dominerande vänskap, där en är mycket svagare än den starkare individen. Därav skapat personligheterna de äger nu och hur deras relation faktiskt ser ut.

Så kan ett första uttryck av en relation visa den hela sanningen eller måste man gå djupare in i historien för att ge ett korrekt svar? Nej, troligen får vi endast den sanna kunskapen av att se in i de båda individernas perspektiv och deras samhällssituation. För i många fall hade den orättvisa partnern rätt när vi såg blint på våra åsikters ensidiga synsätt. Genom hela livet går vi även igenom många delar av livet från födseln till dödsbädden. Alla handlingar skapar våran syn, vår betydelse och hur våran mening med livet utformar sig. Rättvisan som föds efter våran mening våra synsätt och livets hårda samhällsdiskriminering.

Det finns så många ting i världen som inte går att förklara, sanning, rättvisa och meningen med livet som exempel. När jag nämner ordet rättvisa kan jag tyvärr inte ge en korrekt definition av det, jag ser för den mesta delen min egen rättvisa och försöker till mestadels tillfredsställa någon annans rättvisa. För om jag inte hjälper någon annan medmänniska eller tänker efter angående mina handlingar kommer jag själv betraktas som en idiot av andra individer. Min dröm är att vara den ultimata medmänniskan som folk bryr sig om, utan att se på mig som en egoistiskt person om man kan säga så. Samhället bedrivs ändå av en högre makt, vare sig det gäller Sverige, en by i Etiopien eller en liten stam i de indonesiska öarna så har man alltid en ledarfigur. Denna person som ska sammankoppla civilisationens tankar och levnadssätt med varandra för att balansera livets gång som en vågmästare. Ledaren, den vise och den viktiga, den vill jag bli för att tillbringa rättvisan för människorna i min närhet. För utan någon som bryr sig om världen, vem ska skydda och hjälpa dess människor som alla lever i olika livsperspektiv. När rättvisan består av denna våg av ont och gott, då kan världen räknas som en rättvis plats att leva i.

Så nu kommer även den slutgiltiga frågan i denna överlevnadshandbok från ett filosofiskt perspektiv. För det är inte jag som bestämmer hur du ska leva ditt liv, det är ditt eget medvetande och dina handlingar. Genom min vägledning ger jag bara ut en alternativ värld, ungefär som kyrkan gör med sin religiösa lära. För det viktigaste är trots allt att du hittar din egen väg på resan genom livet.